uppe

Idag, för tre år sedan, 16 juni 2004, åkte jag och E till Venedig över en dag. Vi lämnade vackra Istrien i Kroatien för tre timmar på en slamrig färja över Adriatiska havet. Redan där blev jag trött... Väl framme skulle den svenska turistskocken följa efter en guide med ett oranget paraply. Paraply för att synas, inte för att det regnade.... Det som eventuellt kändes blött var svettdropparna, för det var varmt varmt och varmt.... Trodde ni att vattenfyllda kanaler skulle ge svalka, nä knappast, men det bidrog till en enorm luftfuktighet. Hela staden var ett fuktigt ångmoln, ett dis.
Efter tre-fyra minuter hade vi tappat bort paraplyet och således alla svenska "vänner". Nå ja vi klarar oss nog. Hittade paraplysvenskarna efter en stund, blev nedslängda i en gondol med några andra svenskar som diskuterade emu och junilistan... Romantiskt, som på bilden ovan... Jävla turistfälla!  Nån mat höll vi inte heller på att få, eftersom en flock Japaner blivit dubbelbokade med svenskflocken. Vår söta lilla orangea guidepojke lyckades inte skrämma iväg dem utan vi fick leta restaurang bäst vi ville... Låter kanske inte så svårt, men så svårt men allt var ju så bråttom. Åk aldrig till Venedig över en dag.... Skulle behövt en vecka under icke högsäsong samt ett fett kreditkort för att trivas där! Men nu var det som det var... Jag gick runt och var irriterad, varm och smått ironisk över charmen i denna "romantiska" stad.
E gick i helt andra tankar.
I byxfickan hade han en förlovningsring som han burit med sig hela semestern i väntan på rätt tillfälle. han hade sett framför sig Venedig i solnedgång, ensamma i en gondol med lycktor dinglande på pinnar....
Han ledde in mig på smågator, bort från turist stråken:
- Vi måste hitta en egen gondoljär. 
- Jaja....
Vi hittade en. Snodde den framför ögonen på en mamma med son, som undrade om vi inte kunde dela. - Nej, den här gången ska vi åka själv, kosta vad det kosta vill!
Det kostade 80 euro. 20 minuter... Som hittat! Men för alla reskassor i världen - det var det värt! Jag blev huvudpersonen i ett välplanerat frieri, något som jag inte hade en aning om förrän jag ser E ta upp något ur fickan. Han hade redan frågat om jag ville gifta mig med honom men jag förstod inte riktigt att det var på riktigt förrän den lilla asken i hans hand öppnades...
Dagen i Venedig avslutades i en helt annan anda, turisterna bekymrade mig inte längre. På broarna, under vilka vi åkte, stod folk å jublade! Sedan dess bär jag en ring med gravyren Erik 16/6 2004 Venedig.
Grattis Erik på vår treåriga förlovningsdag!

Finns det nå´t mer stressande än att inte ha kontroll??!
Ibland känns livet som ett enda kaos, saker omkring en bara händer, och du står där mitt i kaoset och vet inte vilket håll du ska vända dig åt först. Hjälp! Pulsen stiger, du vill bara fly...

Så, ta're lugnt, tagga ner, strukturera upp vad det är som händer. Vad är det som känns så kaotiskt?
Det brukar vara skönt att omvandla tankarna till bilder eller ord. Ordna upp dem på ett papper. Sätt dig själv i mitten och skriv/rita allt som "pockar på" runt omkring dig. Vad är det som stressar dig? Semesterplanering? Studentfesten? alla som sliter å drar i dig? Familjen, vännerna, jobbet. Samvetet... Aldrig få jag en lugn stund! ( Egen tid!!)

Om du är lite av ett kontrollfreak - som jag - så kan det räcka med att bara skriva ner alt som ska göras för att lättare kunna se det framför sig och sedan bocka av punkt för punkt varje sak du avklarat. Kanske visar sig något vara oviktigt så du kan stryka det genast?

Om du ritat/skrivit upp allt och ändå känner att det är ohållbart och för mycket; PRIORITERA! (har jag skrivit om detta förut, ja det har jag)
Markera de saker du VILL göra med tex en glad gubbe.
Markera de saker du MÅSTE göra med tex. en stjärna.
Titta på måste-sakerna igen. Vilka är måste-måste coh vilka är borde? Stryk borde-sakerna!! och stryk allt annat som inte fått nå´n markering, Det är saker/tankar som upptagit din hjärna helt i onödan!!
Genom att strukturera upp de stressande tankarna på detta sätt, brukar ialla fall jag känna mig lite lättare ihjärnan. Skönt!

Du kan även skriva stressdagbok, men jag gör det som ett nytt inlägg....

Ja, jag bor i en sunkig söderförort, med lågstatus. Här röks det mest i hela Sveige, människor är arbetslösa och deprimerade. Jag har sett mina alkoholiserade grannar klättra upp för balkongen för att komma hem (efter att ha låst sig ute), bordelligor sprängs, vapenbeslag görs i centrum. Krimminella uppgörelser sker när jag sover. Ungdomarna klottrar och förstör bilar. Den nya polisstationen eldas upp några timmar innan den ska invigas med pompa och ståt.
 Men ändå är det så jävla vackert! När jag nyss öppnade sovrumsföntret hördes endast fåglar och susande löv. Det är grönt och lummigt. Man kan bo här.