uppe

Cajsa och Klara har jag två vänner som heter... Vi är jämnåriga och kommer från Nora osv.... Men de är inte om er kära vänner som jag ska skriva nu. Jag har en annan Kajsa och en annan Klara. De är 80+ och bor här i föreningen.  Egentligen har de vanliga "tantnamn", men de kallar varandra för Kajsa och Klara.  De är gamla och skrupliga och har väl både hjärtflimmer och skolios, men i sinnet är de unga och friska!

Förra veckan blev jag och Alva bjudna på kafferep! Kajsa hade bakat både drömmar och äppelkaka och dukat med finporslinet. Hon hade längtat så efter det här tillfället - att få bjuda in oss. Och jag skulle inte hjälpa till att duka eller diska. - Så, sätt dig, du är ju gravid. Inte ska du springa omkring. Sitter du bra på den stolen?!

Alva härjade runt som bara den och åt kakor utan hejd Stackars Kajsa måste ju ha varit helt slut när vi gått hem.

De är roliga, granntanterna. När jag träffar på Klara pratar hon alltid om Kajsa, - Tänk att hon orkar så mycket,  hon fyller ju snart 90 år. Ja, det är fantastiskt. Har du sett min hand föresten, va tokig den ser ut!
Klara sträcker fram en svullen och blåslagen  hand.
- Men vad har du gjort, har du ramlat nu igen?
-Jag har dansat balett. 
- ?!!
- Jo jag såg ju på den där dansföreställningen (?) och då tänkte jag att jag skulle prova om  jag också kunde, ja du vet, slänga upp benet så där högt. Pekar mot huvudet. 
- Okej....
- Det gick bra, så jag gjorde det några gånger till, men sen vet jag inte vad som hände. Jag halkade väl på mattan. Och så fick jag så ont i handen och i den andra armen. Titta den är alldeles blå.  
-Men, kära nån du kunde ju ha brutit dig! Inser att jag låter mer som en tant än vad hon gör...
Klara fortsätter - Och jag kan ju inte resa mig utan att stötta mig med händerna, så jag fick åla bort till sängen och kravla mig upp. Sedan låg jag där på mage i sängen med kläderna på hela natten. Jag vågade inte röra mig för då skulle det göra mera ont. 
- Men oj oj oj... Ringde du inte sjukvårdsupplysningen eller nå´t, handen kanske är bruten. 
- Nej då , idag känns det bättre. Nu ska jag skynda mig, snart börjar såpan.  (Såpan= Våra bästa år.) 
- Den är så tokig. Jag och Kajsa brukar sitta å skratta åt den. Nu tror jag de ska döda varandra hela bunten. Det är som en deckarkomedi. Och den tar ju aldrig slut det är hur många avsnitt som helst. 
Jo tack jag vet. Har alltid undrat vilka det är som tittar. Tanter, tanter. 

När jag träffar Kajsa, med rullatorn, pratar hon glatt och imponerat om Klara. - Tänk att hon orkar. Hon åker in till stan nästan varje dag. Sedan skyndar hon sig hem till såpan. Våra värsta år heter den. Och så tittar hon på en annan också. Glamour. Men den ser inte jag. Idag kommer min son. Han ska hjälpa mig att byta proppen till köket. Du förstår imorse när jag skulle värma min gröt så fungerade inte spisen. Jag försökte byta den där proppen själv men den satt så illa till. Jag klättrade upp, kom ska jag visa... Jag drog fram köksstolen till byrån här och så ställde jag mig här. Pekar på den glatta marmorskivan på hallbyrån. Det surrade lite så jag fick hålla i mig här i väggen.... osv.

- Men, Kajsa, varför ringde du inte på hos oss och bad om hjälp?!

- Nämen jag ville ju inte störa....

Ja vad ska man säga?! I like this old ladie´s . Men de är lite galna!