Sund, smart och slutkörd
Ikväll har jag varit på ett seminarium under ledning av Anna-Lena Brundin.
"Ett seminarium för dig som är kvinna mellan 25 och 40 år och som vill påverka ditt yttre och inre välbefinnande"
Sponsrat av Mjölkfrämjandet! Ja de finns fortfarande, och oj vad nyttigt det är med mjölk ska du veta! 5 dl om dagen hela livet...
Seminariet var trevligt (ja det råkar vara det ord som ploppade upp nu) och underhållande. Mycket skratt och några tankeställare. Ska väl inte påstå att jag lärde mig så värst mycket nytt. Men ibland kan det vara skönt att få sina kunskaper bekräftade och bli lite påmind om vad som är nyttigt när det gäller kost och hälsa.
Jag vill nog ändå påstå att seminariet var ganska allmänt hållet angående kvinnors hälsa, från benskörhet och livmoderhalscancer till relationer och humor.
Här kommer några glimtar - som jag tyckte var minnesvärda - av det som sades.
Om lycka. Varför är det så svårt att vara lycklig?? Om du eller någon annan mår dåligt, letar vi efter orsaken.
-Varför mår jag så dåligt, voj voj voj. Analysera, analysera.... Men när du är lycklig tänker du inte så mycket på det. Då är det bara så. Tills du blir olycklig igen. - Voj voj voj varför mår jag så dåligt. Analysera analysera.....
Nästa gång du känner dig lycklig, stanna då upp och fråga hur det kommer sig att du är lycklig just idag. Vad kan du göra för att känna så här oftare? Försök också att sänka kraven på att va lycklig. Leta efter det som är bra.
Anna-Lena Brundin hävdade att vi blir lyckligare av att sova mer. Små barn skrattar 270 gånger oftare än en vuxen. Inte konstigt. Barnen tvingar vi i säng klockan sju på kvällen medan vi själva sitter vakna framför TV:n och sappar för att leta efter lyckan... Barnet vaknar piggt och glatt på morgonen, medan du själv vill dra täcket över huvudet för att du är så trött!
Så alltså; -Sov mera! Gå å lägg er! Gör det till en hobby!
En av de som föreläste hette Kjell Gustafsson, familjeterapeut mm. Han pratade om att vi kvinnor är bra på att skapa "måsten". Måsten skapar stress. Vänd på det. Säg - Jag vill...
Kanske handlar det om något så tråkigt som att städa. - Jag vill städa, eftersom jag vill ha det fint omkring mig. Det är ingen som tvingar dig att städa.
Han pratade också om fyra saker som är viktiga i en relation;
Omsorg - att se, att bry sig. -Kul att se dig! - Hur mår du? osv.
Uppskattning - Va du e bra!
Kommunikation - Män kommunicerar i allmänhet mer på ett handlande plan medan kvinnor ofta kommunicerar på ett känslomässigt plan. Försök kommunicera rakt och till varandra.
Humor - Skrattet får inte ta slut!
I övrigt bestod en stor del av seminariet av att hushållsläraren och kostinformatören Ulla-Kerstin Nilsson-Blom pratade om kost. Detta tänker jag snabbt sammanfatta så här:
God mat gör gott. Mat är en livslång njutning. Ge maten tid och ät efter ditt sunda förnuft. Banta aldrig.
Och slutligen; - Drick mjölk!
Har din dag varit kaotisk?
Ibland åker man hem från jobbet eller skolan med huvudvärk, trött, spännd och med känslan av att idag gick allt åt helvete!
Så var det för mig idag. Trots att jag bara jobbade till lunch så kändes det som jag dragit ett hästlass i motvind och uppförsbacke och sedan insett att jag gick åt fel håll. Detta gav mig förutom huvudvärk, en stark känsla av misslyckande och visst mått av värdelöshet.... Det kändes som att allt gick fel idag.
På väg hem blev jag vittne till nån form av olycka. Vet inte vad som hade hänt, men på tunnelbaneperrongen i Gamla Stan, typ 3 cm från att ramla ner på spåret ligger en man. Fyra personer omger honom, varav två håller i nacke och kropp och uppmanar honom att inte röra sig. Det verkar handla om en skadad nacke... Jag frågar om jag kan hjälpa till. - Är du läkare? - Nej, tyvärr. Har ni ringt efter ambulans? - Ja.
Ok, inte mycket mer jag kunde göra. Tåget mot Norsborg kom. Stannade - 3 cm från den liggande mannen. Jag klev på tåget. Känndes konstigt, som att smita från någon som behövde hjälp. Dåligt samvete.
Passerade Slussen. Tänkte på mannen och på min dåliga dag. Vad skulle hända härnäst? En hel eftermiddag med Alva, då kan mycket hända. Kände ett irriterande stresspåslag som inte ville släppa från förmiddagens jobb. En negativspiral hade satt fart och var på väg att förstöra hela min dag. Insåg detta och funderade på hur jag kunde vända denna destruktion.
Tänkte på mannen på perrongen. Det fanns inget jag kunde hjälpa till med. Jag hade iallafall frågat. Jag behövde inte ha dåligt samvete för att jag åkte vidare....
Tog några djupa andetag.
Funderade på vad det var på jobbet som gått så dåligt och kännts så kaotiskt. Insåg att det egentligen bara var en sak som gått snettt och det hade löst sig. Sedan var det lite annat strul runt omkring, som inte alls hade med mig att göra. Med andra ord, det var fler än jag som hade en dålig dag och att det kändes rörigt berodde till största delen INTE på mig. Tog ytterligare några djupa andetag och bestämde mig för att den här dagen trots allt inte var körd! Trött var jag visserligen fortfarande, men humöret blev bättre och stressen försvann. Alva och jag gick till Öppna förskolan och lekte.
Lärdom:
När dagen känns för bedrövlig (läs förjävlig), kanske jättestressig eller bara enormt fel, ta dig då en funderare på vad det är som känns så fel. Har verkligen ALLT gått åt skogen? Eller var det egentligen bara en liten grej? Är problemet ditt eller är det omgivningen som är stressad och rörig? Förhoppningsvis kommer du inse att det inte var så farligt som det kändes. Kanske har det till och med hänt nå't bra idag, som du nästan lyckats förtränga?!
Arbesmiljö och eget ansvar
Sjukskrivningar pga arbetsskador och förslitningsskador pga arbetet, ja det känns som något ganska vanligt förekommande. Ryggen är paj pga tunga lyft. Målare förstör både lungor och hjärnor pga starka lukter. Byggnadesarbetare mfl får bullerskador. Kontorsnissarna får musarm. BMA:arna vid ultraljusapparaterna får också ont pga statiskt arbete. Skiftarbetare får alla möjliga sjukdomar (däribland hjärt-och kärlåkommor) pga rubbad dygnsrytm, och för lite sömn.
Ja, olika jobb sliter på olika sätt, och det är lätt att skylla ifrån sig. - Jag har ju ett så'n slitigt jobb!
Men, du kan själv ta ansvar för hur mycket du slits.
Ett litet exempel. Förra veckan fylldes våra lokaler på jobbet (= en arbetsplats med ca 50 anställda och 4 väntrum med mer eller mindre hjärtsjuka patienter) med en stark lukt av, vad som visade sig vara, oljefärg. Lukten blev mer och mer intensiv och ingen visste varifrån den kom. Huvudvärken spred sig i våra skallar. Intressant var hur olika alla reagerade. Själv öppnade jag instinktivt fönstret för att få frisk luft. Medan andra gnällde och påstod att då blir det ju korsdrag! En tredje ville inte jobba mer, hon tyckte vi skulle stänga och gå hem. 50 pers och fullbokad mottagning. Lättare sagt än gjort...
- Finns de inget skyddsombud på det här stället??
-Jo, det är jag, svarar jag lugnt samtidigt som min hjärna jobbar febrilt med att fundera ut hur tusan ett litet skyddsombud ska aggera....
Lukten kom från grannarna några våningar under som målade golv och genom de effektivt luftcirkulerande fläktarna drogs färgångorna upp till oss.
Får veta att någon ringt fastighetsägaren. Jag tar reda på vad som sagts. Vilket var ungefär följande;
-Ja, vi tar emot er felanmälan och ser vad vi kan göra.
Snigelarbete! Inte ok. Dax att blanda in storchefen...
-Patienter och personal mår dåligt. Aggera nu. Tack!
Sagt och gjort. Att en VD ringer och gör en felanmälan har uppenbarligen större effekt. Inom 5 min var fläktarna avstängda och ganska snart blev luften bättre.
I efterhand fick jag veta att fastighetsförvaltaren (eller vem det nu var) som såg till att fläktarna stängdes av, skällde ut målarföretaget efter noter för att de inte tagit ansvar för ventilationen! Under den tid han stod där i deras nymålade lokaler blev han helt gryggy och vinglade därifrån för att meddela vår chef att målarna på våningen under inte hade några uppgifter på att färgen kunde vara hälsovådlig och själva inte använde någon form av andningsskydd!! Man undrar hur de mådde? För mig kändes det helt uppenbart att dessa ångor inte var lämpliga att inhalera.
Ja det blev ett långt exempel. Nu några korta snabba.
Varför använder inte byggarna/plattsättarna i Vårby Gård hörselskydd när de borrar å hackar i sten för att göra fint i vårt centrum? Alla som går förbi håller för öronen.
Varför höjer inte sjuksköterskan britsen till bekväm arbetsställning när hon ska ta EKG. Det tar kanske 2 sekunder, men förstå vad mycket ryggkrämpor det sparar.
Varför ställer du inte in stolen bekvämt när du ska sitta vid skrivbordet och varför använder du inte den ergonomiska musplattan när du sitter vid datorn? Är det lite för jobbigt?
I Sverige har vi väldigt bra arbetsmiljölagar som är till för att vi ska må bra på arbetet och slippa skador. De flesta arbetsgivare kan bidra med bra möbler, god belysning och örondroppar. Men sedan är det faktiskt upp till dig att använda dessa redskap.
Och för att avsluta detta långa inlägg måste jag även flika in att det även gäller ev stress i arbetsmiljön. Även där är det upp till dig att sätta stopp när kraven blir högre än din förmåga.