Vårby Gård är inget ghetto
Jag blev just så jävla förbannad (jo, det är ok att svära när man verkligen menar det!) !Har fått höra att friskolan Pärlan i Vårby Gård har brunnit. Skolan låg precis bredvid det flerfamiljshus som vi nyligen flyttade ifrån. Vår dotter gick på Pärlans förskola. Eftersom jag ville veta mer om händelsen googlade jag... som man gör nuförtiden när man vill veta något.
Tredje träffen på Pärlan Vårby är en artikel om branden och en bild på huset. Jag tittar inte på vilken hemsida jag hamnat på utan dyker in i texten, Reagerar på några konstiga formuleringar, så som "för att invandrarungdomarna ska trivas". Vad är det jag läser egentligen?! Jag tittar upp och ser att jag hamnat på en klart främlingsfientlig sida, som i artikelns ingress (som jag först hoppade över) skriver om "invandrarghettot Vårby Gård". Jag kände att jag blev kokande av ilska. Vårby Gård är inget ghetto! Skit ner er, jävla rasister! På denna hemsida, som jag inte nämner vid namn, fanns flertalet artiklar om Vårby Gård och i alla utom en benämns det som invandrarghettot. De flesta handlade om när Polisstationen brann förra året.
Citat ur en av artiklarna: "Ett av de mest utsatta områdena i Stockholm, dvs utsatt för mångkultur och en skyhög kriminalitet, är Vårby Gård i sydvästra Stockholm..."
Utsatt för mångkultur, intressant...
Jorå det finns både "invandrare" och problem i denna förort. Men döm inte människor och grupper utifrån era inskränkta värderingar. Vad kännetecknar en invandrare? Varför eldar han eller hon upp våra skolor och polistationer? Hur kommer det sig att det trots allt bor Svennsons i dessa förortsghetton? Hur kunde jag umgås med turkarna som bodde i vårt hus? Hur kunde jag låta de "serbiska" barnen ( som är födda i Svrige) leka med min dotter? Var jag inte rädd att de skulle sätta eld på klätterställningen. De var ju invandrare...
Jo visst, vi kan säga invandrare, men först och främst är de väl människor?! Individer. Individer som behandlas illa av alltför många "jag -anser-mig-vara-mer-värd-än-du-svenskar" pga ett kanske annorlunda utseende, jämfört med det stereotypt svenska (?!), icke perfekta språkkunskaper, svåruttalat namn, med mera. Alla med olika erfarenheter i bagaget. I många fall traumatiska upplevelser från krig, terror och flykt. Sådant jag och du inte vet någonting om. Jag känner att jag inte ens borde skriva det här för jag vet för lite, men jag har i alla fall en känsla och en åsikt. Åsikten om att alla har ett lika värde och att man ALDRIG ska döma någon utifrån generaliserade tankar och värderingar.
Ni kan ta fram statistik på att kriminaliteten är högre i invandrartäta förorter och att de svenska fängelsena domineras av personer med utländskhärkomst etc... Men är det intressant? Kan det finnas en förklaring? Kan vi omformulera oss och säga att de svenska fängelserna domineras av personer som mår dåligt? Och kanske är det så att man mår dåligt om man har sett sin familj torteras till döds, man har flytt till ett land där man inte kan varken språk eller de sociala koderna och dessutom blir behandlad som skit. Vad vet jag? Arg blir jag ialla fall på dem som viftar med svenska flaggan i syfte att vifta bort istället för att bjuda in.
Apropå sniglar i trädet
Hur kom han hit??Kladdiga ungar och dåligt tålamod
Kladdiga ungar gör mig nervös.
Mitt tålamod är alldeles för dåligt. I alla situationer!
Och jag tycker inte om när saker går sönder.
Dessa tre saker gör mitt liv som småbarnsförälder lite jobbigt. I övrigt är jag en SuperMorsa!! Jag är kärleksfull, lekfull, snäll men bestämd och hyfsat konsekvent och pedagogisk. MEN.........
Jag måste träna på de ovanstående tre egenskaperna som gör mig nervös, stressad och arg.
Kladd är inte så farligt. Vad gör det om det kommer lingonsylt i soffan? innombords; katastrof, katastrof! soffan blir förstörd. Stress, hjärtklappning, spända käkar. och ilska
Tålamod. Barnen vill inte klä på sig just nu. Barnen vill inte sitta i vagnen. Barnen vill inte sova. Vad gör det? Låt dem göra saker i sin takt. Du är väl föräldraledig för barnens skull, eller hur?! Jo visst, visst. Men jag blir stressad. jag mår dåligt när min dagsplanering ständigt ruckas och när saker inte blir som jag har tänkt. Jag blir alldeles vansinnigt stressad av det!!
Och jag tycker inte om när saker går sönder. Vilket de ovillkorligen gör när man är en barnfamilj. Jag tycker inte om kantstötta tallrikar och repiga CD-fodral. Men saker blir slitna. Kläderna blir fläckiga. Nåja, jag får väl leva med det...
Det där med tålamodet är det värsta. En så´n som jag, med tydlig A-personlighet, som vill att allt ska hända NU NU NU och som hatar att bli hindrad i sitt "flöde", mår väldigt dåligt när detta flöde ständigt stoppas. Eftersom jag alltid blickar framåt och har mer eller mindre uttalade planer för hur min dag ska se ut, vill jag att allt ska flyta på som planerat, för att jag inte ska bli stressad. Jobbigt och lite stört, jag vet!! Jag måste verkligen träna på att tycka att det är ok att dagen får bli som den blir. Leva i nuet, leva i nuet.......... Hm, jag var ju bra på det här ett tag. Vart tog det vägen? Nu måste jag börja om. För mycket ansvarstagande. Släpp! Ta det lugnt i hjärnan ( för det är den som stressar)! sitt ner, studera snigeln som hänger i trädet...
Mitt tålamod är alldeles för dåligt. I alla situationer!
Och jag tycker inte om när saker går sönder.
Dessa tre saker gör mitt liv som småbarnsförälder lite jobbigt. I övrigt är jag en SuperMorsa!! Jag är kärleksfull, lekfull, snäll men bestämd och hyfsat konsekvent och pedagogisk. MEN.........
Jag måste träna på de ovanstående tre egenskaperna som gör mig nervös, stressad och arg.
Kladd är inte så farligt. Vad gör det om det kommer lingonsylt i soffan? innombords; katastrof, katastrof! soffan blir förstörd. Stress, hjärtklappning, spända käkar. och ilska
Tålamod. Barnen vill inte klä på sig just nu. Barnen vill inte sitta i vagnen. Barnen vill inte sova. Vad gör det? Låt dem göra saker i sin takt. Du är väl föräldraledig för barnens skull, eller hur?! Jo visst, visst. Men jag blir stressad. jag mår dåligt när min dagsplanering ständigt ruckas och när saker inte blir som jag har tänkt. Jag blir alldeles vansinnigt stressad av det!!
Och jag tycker inte om när saker går sönder. Vilket de ovillkorligen gör när man är en barnfamilj. Jag tycker inte om kantstötta tallrikar och repiga CD-fodral. Men saker blir slitna. Kläderna blir fläckiga. Nåja, jag får väl leva med det...
Det där med tålamodet är det värsta. En så´n som jag, med tydlig A-personlighet, som vill att allt ska hända NU NU NU och som hatar att bli hindrad i sitt "flöde", mår väldigt dåligt när detta flöde ständigt stoppas. Eftersom jag alltid blickar framåt och har mer eller mindre uttalade planer för hur min dag ska se ut, vill jag att allt ska flyta på som planerat, för att jag inte ska bli stressad. Jobbigt och lite stört, jag vet!! Jag måste verkligen träna på att tycka att det är ok att dagen får bli som den blir. Leva i nuet, leva i nuet.......... Hm, jag var ju bra på det här ett tag. Vart tog det vägen? Nu måste jag börja om. För mycket ansvarstagande. Släpp! Ta det lugnt i hjärnan ( för det är den som stressar)! sitt ner, studera snigeln som hänger i trädet...