uppe

Ikväll har jag varit på ett seminarium under ledning av Anna-Lena Brundin.

"Ett seminarium för dig som är kvinna mellan 25 och 40 år och som vill påverka ditt yttre och inre välbefinnande"

Sponsrat av Mjölkfrämjandet! Ja de finns fortfarande, och oj vad nyttigt det är med mjölk ska du veta! 5 dl om dagen hela livet...

Seminariet var trevligt (ja det råkar vara det ord som ploppade upp nu) och underhållande. Mycket skratt och några tankeställare. Ska väl inte påstå att jag lärde mig så värst mycket nytt. Men ibland kan det vara skönt att få sina kunskaper bekräftade och bli lite påmind om vad som är nyttigt när det gäller kost och hälsa.

Jag vill nog ändå påstå att seminariet var ganska allmänt hållet angående kvinnors hälsa, från benskörhet och livmoderhalscancer till relationer och humor.

Här kommer några glimtar - som jag tyckte var minnesvärda - av det som sades.

Om lycka. Varför är det så svårt att vara lycklig?? Om du eller någon annan mår dåligt, letar vi efter orsaken.
-Varför mår jag så dåligt, voj voj voj. Analysera, analysera.... Men när du är lycklig tänker du inte så mycket på det. Då är det bara så. Tills du blir olycklig igen. - Voj voj voj varför mår jag så dåligt. Analysera analysera.....

Nästa gång du känner dig lycklig, stanna då upp och fråga hur det kommer sig att du är lycklig just idag. Vad kan du göra för att känna så här oftare? Försök också att sänka kraven på att va lycklig. Leta efter det som är bra.

Anna-Lena Brundin hävdade att vi blir lyckligare av att sova mer. Små barn skrattar 270 gånger oftare än en vuxen. Inte konstigt. Barnen tvingar vi i säng klockan sju på kvällen medan vi själva sitter vakna framför TV:n och sappar för att leta efter lyckan... Barnet vaknar piggt och glatt på morgonen, medan du själv vill dra täcket över huvudet för att du är så trött!

Så alltså; -Sov mera! Gå å lägg er! Gör det till en hobby!

En av de som föreläste hette Kjell Gustafsson, familjeterapeut mm. Han pratade om att vi kvinnor är bra på att skapa "måsten". Måsten skapar stress. Vänd på det. Säg - Jag vill...

Kanske handlar det om något så tråkigt som att städa. - Jag vill städa, eftersom jag vill ha det fint omkring mig. Det är ingen som tvingar dig att städa.

Han pratade också om fyra saker som är viktiga i en relation;

Omsorg - att se, att bry sig. -Kul att se dig! - Hur mår du? osv.

Uppskattning - Va du e bra!

Kommunikation - Män kommunicerar i allmänhet mer på ett handlande plan medan kvinnor ofta kommunicerar på ett känslomässigt plan. Försök kommunicera rakt och till varandra.

Humor - Skrattet får inte ta slut!

I övrigt bestod en stor del av seminariet av att hushållsläraren och kostinformatören Ulla-Kerstin Nilsson-Blom pratade om kost. Detta tänker jag snabbt sammanfatta så här:

God mat gör gott. Mat är en livslång njutning. Ge maten tid och ät efter ditt sunda förnuft. Banta aldrig.

Och slutligen; - Drick mjölk!

Ibland åker man hem från jobbet eller skolan med huvudvärk, trött, spännd och med känslan av att idag gick allt åt helvete!
 Så var det för mig idag. Trots att jag bara jobbade till lunch så kändes det som jag dragit ett hästlass i motvind och uppförsbacke och sedan insett att jag gick åt fel håll. Detta gav mig förutom huvudvärk, en stark känsla av misslyckande och visst  mått av värdelöshet.... Det kändes som att allt gick fel idag. 
På väg hem blev jag vittne till nån form av olycka. Vet inte vad som hade hänt, men på tunnelbaneperrongen i Gamla Stan, typ 3 cm från att ramla ner på spåret ligger en man. Fyra personer omger honom, varav två håller i nacke och kropp och uppmanar honom att inte röra sig. Det verkar handla om en skadad nacke... Jag frågar om jag kan hjälpa till.  - Är du läkare? - Nej, tyvärr. Har ni ringt efter ambulans? - Ja.
Ok, inte mycket mer jag kunde göra. Tåget mot Norsborg kom. Stannade  - 3 cm från den liggande mannen. Jag klev på tåget. Känndes konstigt, som att smita från någon som behövde hjälp. Dåligt samvete.
 Passerade Slussen. Tänkte på mannen och på min dåliga dag. Vad skulle hända härnäst? En hel eftermiddag med Alva, då kan mycket hända. Kände ett irriterande stresspåslag som inte ville släppa från förmiddagens jobb. En negativspiral hade satt fart och var på väg att förstöra hela min dag. Insåg detta och funderade på hur jag kunde vända denna destruktion.

Tänkte på mannen på perrongen. Det fanns inget jag kunde hjälpa till med. Jag hade iallafall frågat. Jag behövde inte ha dåligt samvete för att jag åkte vidare....
Tog några djupa andetag.
Funderade på vad det var på jobbet som gått så dåligt och kännts så kaotiskt. Insåg att det egentligen bara var en sak som gått snettt och det hade löst sig. Sedan var det lite annat strul runt omkring, som inte alls hade med mig att göra. Med andra ord, det var fler än jag som hade en dålig dag och att det kändes rörigt berodde till största delen INTE på mig. Tog ytterligare några djupa andetag och bestämde mig för att den här dagen trots allt inte var körd! Trött var jag visserligen fortfarande, men humöret blev bättre och stressen försvann. Alva och jag gick till Öppna förskolan och lekte.

Lärdom:
När dagen känns för bedrövlig (läs förjävlig), kanske jättestressig eller bara enormt fel, ta dig då en funderare på vad det är som känns så fel. Har verkligen ALLT gått åt skogen? Eller var det egentligen bara en liten grej? Är problemet ditt eller är det omgivningen som är stressad och rörig? Förhoppningsvis kommer du inse att det inte var så farligt som det kändes. Kanske har det till och med hänt nå't bra idag, som du nästan lyckats förtränga?!

Jag ska försöka förklara varför det är farligt att stressa för mycket och varför det är bra att ta det lugnt ibland...

Våra kroppar är anpassade till ett rörligt liv, men samhället idag gör att vi blir mer och mer stilla sittande. Vi blir stela och krumma i ryggen, får ont i leder och blir överviktiga. Mentalt är vi inte heller skapta för att ta emot all information som vi varje dag få från dator, tv och allt som vi har runt omkring oss. Krav ställs på oss att alltid vara alerta och beredda att ta oss an nya utmaningar och vara uppdaterade på det senaste, inom? allt! ?Det gäller att hänga med!?

På en dag får vi mer information än vad en medeltidsmänniska fick under hela sitt liv. Det är ju helt sjukt!

Men våra sinnen är känsliga och tål inte att ständigt vara utsatta för nya intryck, ljud, ljus, nya ansikten, nya möten, nya miljöer. Hjärnan blir överbelastad. Kroppen blir spänd och psyket utmattat. Om vi inte lyssnar på kroppens signaler, utan istället ökar arbetstakten och kraven på oss., ja då kommer utbrändheten garanterat!

Många uppfattar stress som något psykiskt, men faktum är att stress är ett avancerat samspel mellan hjärnan och resten av kroppen. Stressreaktionen startar som en automatisk kedjereaktion via nervsystemet och hormoner, som gör kroppen beredd att ta hand om det som utlöst reaktionen (stressor) och leder till känsla, beteende eller handling.

Stressen blir negativ när kraven (dina egna eller omgivningens) inte stämmer överens med den egna förfrågan.

När vi utsätts för de här kraven så reagerar kroppen på sitt gammalmodiga sätt. FLY ELLER SLÅSS. Signaler som behövdes på den tiden vi levde som jägare och mötte björnar i skogen. Våra gamla överlevnadssystem triggas igång och kroppen börjar arbeta på högvarv för att rädda dig. Vi aktiverar den del i nervsystemet som kallas sympatikus. Sympatikus skickar ut hormoner som gör oss effektiva, starka och motståndkraftiga. Tex. hormonet kortisol, som får kroppens celler att arbeta snabbare och effektivare. Samtidigt ökar dock risken för skador på cellerna, eftersom de ämnen som bygger upp kroppens vävnader minskar när stresshormonerna ökar. En period av stress måste därför alltid följas av tid för återhämtning.

Pågår stressen under en längre tid hotas balansen mellan energiuttag och vila. Det är när denna balans slås ur spel som stressrelaterade sjukdomar uppkommer. Om du bara kör på och inte lyssnar till kroppen när den vill vila, så mister du förmågan att återhämta dig. Hela systemet skenar och så småningom uppkommer massor av symtom. Både kroppsligt och mentalt.

Personer som går på konstant högvarv känner ofta inte av sin trötthet, trots att de förmodligen har seriösa sömnproblem. Dygnsrytmen slås ut. Kortisolet utsöndras jämnt under dygnet, så att den viktiga sänkningen under natten uteblir. Detta leder bl.a. till att vi får dåligt immunförsvar. Hjärtat börjar leva sitt eget liv. Det upplever många som väldigt obehagligt, när hjärtat helt utan anledning börjar rusa eller slå ojämnt. Tröttheten smyger sig på och det hjälper inte att vila.

En person som är under kraftig press och inte kan vila upplever sin tillvaro hotad., livet är i kaos. Reflexmässigt strävar han/hon då efter att skapa trygghet, genom att hålla kvar vid det invanda. Därför tenderar man att bli försvarsinställd, känner obehag inför att förändringar, att ex. träffa nya människor. Man tappar den kreativa förmågan. Bli labil och överreagerar med både ilska och gråt. Man orkar inte med andra människor.