uppe

Cajsa och Klara har jag två vänner som heter... Vi är jämnåriga och kommer från Nora osv.... Men de är inte om er kära vänner som jag ska skriva nu. Jag har en annan Kajsa och en annan Klara. De är 80+ och bor här i föreningen.  Egentligen har de vanliga "tantnamn", men de kallar varandra för Kajsa och Klara.  De är gamla och skrupliga och har väl både hjärtflimmer och skolios, men i sinnet är de unga och friska!

Förra veckan blev jag och Alva bjudna på kafferep! Kajsa hade bakat både drömmar och äppelkaka och dukat med finporslinet. Hon hade längtat så efter det här tillfället - att få bjuda in oss. Och jag skulle inte hjälpa till att duka eller diska. - Så, sätt dig, du är ju gravid. Inte ska du springa omkring. Sitter du bra på den stolen?!

Alva härjade runt som bara den och åt kakor utan hejd Stackars Kajsa måste ju ha varit helt slut när vi gått hem.

De är roliga, granntanterna. När jag träffar på Klara pratar hon alltid om Kajsa, - Tänk att hon orkar så mycket,  hon fyller ju snart 90 år. Ja, det är fantastiskt. Har du sett min hand föresten, va tokig den ser ut!
Klara sträcker fram en svullen och blåslagen  hand.
- Men vad har du gjort, har du ramlat nu igen?
-Jag har dansat balett. 
- ?!!
- Jo jag såg ju på den där dansföreställningen (?) och då tänkte jag att jag skulle prova om  jag också kunde, ja du vet, slänga upp benet så där högt. Pekar mot huvudet. 
- Okej....
- Det gick bra, så jag gjorde det några gånger till, men sen vet jag inte vad som hände. Jag halkade väl på mattan. Och så fick jag så ont i handen och i den andra armen. Titta den är alldeles blå.  
-Men, kära nån du kunde ju ha brutit dig! Inser att jag låter mer som en tant än vad hon gör...
Klara fortsätter - Och jag kan ju inte resa mig utan att stötta mig med händerna, så jag fick åla bort till sängen och kravla mig upp. Sedan låg jag där på mage i sängen med kläderna på hela natten. Jag vågade inte röra mig för då skulle det göra mera ont. 
- Men oj oj oj... Ringde du inte sjukvårdsupplysningen eller nå´t, handen kanske är bruten. 
- Nej då , idag känns det bättre. Nu ska jag skynda mig, snart börjar såpan.  (Såpan= Våra bästa år.) 
- Den är så tokig. Jag och Kajsa brukar sitta å skratta åt den. Nu tror jag de ska döda varandra hela bunten. Det är som en deckarkomedi. Och den tar ju aldrig slut det är hur många avsnitt som helst. 
Jo tack jag vet. Har alltid undrat vilka det är som tittar. Tanter, tanter. 

När jag träffar Kajsa, med rullatorn, pratar hon glatt och imponerat om Klara. - Tänk att hon orkar. Hon åker in till stan nästan varje dag. Sedan skyndar hon sig hem till såpan. Våra värsta år heter den. Och så tittar hon på en annan också. Glamour. Men den ser inte jag. Idag kommer min son. Han ska hjälpa mig att byta proppen till köket. Du förstår imorse när jag skulle värma min gröt så fungerade inte spisen. Jag försökte byta den där proppen själv men den satt så illa till. Jag klättrade upp, kom ska jag visa... Jag drog fram köksstolen till byrån här och så ställde jag mig här. Pekar på den glatta marmorskivan på hallbyrån. Det surrade lite så jag fick hålla i mig här i väggen.... osv.

- Men, Kajsa, varför ringde du inte på hos oss och bad om hjälp?!

- Nämen jag ville ju inte störa....

Ja vad ska man säga?! I like this old ladie´s . Men de är lite galna! 

... så låter det väl snart.
För 2 veckor sedan hade jag aldrig hört talas om Facebook, sedan fick jag ett hum om vad det var och nu har jag plötsligt en egen "ansiktsbok". =))
Internet är ju både läskigt och faccinerande. Va fort saker kan sprida sig via nätet. Vips, så har jag bilder framför mig på massor med kompisar och deras kompisar, med mera, med mera!

Men jag fattar inte hur ni har tid att leva internetlivet. Dvs göra massa roliga grejer på facebook (och fatta hur och vad man kan göra!!), läsa bloggar, skriva egna bloggar, maila, chatta.. you name it! Hallå, hur hinner ni?! Ni sitter väl inte å smyg surfar från jobbet??! Internet slukar verkligen ens tid, hm jag får inte hop det.... Hjälp!

I hela mitt liv var jag varit så lugn och snäll. Det är ju behagligt.... för alla andra. Men inne i den snällas kropp bubblar känslorna. Eller så trycks de undan och glöms bort, så att till och med den snälla tror att allt är frid och fröjd hela tiden.
Vissa har det, andra inte. Endel personer har ju grymma humörsvängningar och tänder till när man minst anar det. Kan uppfattas som jobbigt. Jag tycker det är rätt coolt och blir ofta lite full i skratt när någon brusar upp.

Jag har på senare år tränat på att känna efter. Att inte bara säga ja och le. Att känna efter och ibland inse att; : -Det här gillar jag inte alls.

Dessutom har det där med att få barn påverkat mitt humör. Helt plötsligt vet jag precis vad jag vill och ryter ifrån om någon anklagar mig för något felaktigt eller säger något som jag inte håller med om. Jag kan verkligen bli skitirriterad och arg, men det går över på några sekunder, inte minst pga att jag börjar skratta åt min egen reaktion. 
Slutsats: Jag mår superbra! Jag får utlopp för mina känslor och det slutar alltid med att jag är glad!!

• Ta dig tid att lyssna
• Våga fråga
• Våga berätta. Ditt liv är också viktigt

Välkommen till min blogg!

Känner att jag måste inleda med ett tungt erkännande: Jag har varit en "antibloggare", som ansett denna företeelse som lite smålarvig, en modefluga, en grej som det definitivt gått inflation i. Har knappt läst en enda blogg. Vem är intresserad av ditt dagliga dravel? Men så plötsligt hände det (nej, jag vann inte på triss): En vän hade startat en blogg och undrade varför inte jag hade nå'n.
 -Man måste väl ha nå't vettigt att komma med, svarade jag. -Nej, sa han.
Ok, jag började surfa runt bland bloggarna och oj oj oj... Vad ska jag säga, att mina farhågor besannades? Ja. Men jag hittade även flera riktigt bra bloggar! Insåg att jag ju faktiskt tycker att sådant här är kul. Att jag nog innerst inne är bloggarnas bloggare. Att när jag skriver min dagbok, med penna och papper, alltid tänker att jag skriver för att andra ska läsa. Och, jag gillar att skriva. Så här har ni mig!
Imorgon ska jag berätta mer om vad denna blogg ska handla om...