uppe

Så, nu är jag 30 +. Inget att göra åt. Jag tror att jag i detta nu bestämmer mig för att aldrig mer kommentera det hela, så blir det heller inget problem.
Men en sak måste jag säga, jag kände mig mycket äldre i söndags. Inte för att det var dagen efter den stora Dagen,utan för att det var Morsdag! Det får mig att känna mig gammal. Att bli firad på morsdag - och det var inte första gången heller.... Är inte det vuxenpoäng så säg?!! Det var så omtumlande att jag t.o.m. glömde gratulera min egen mor.. Fö'låt mamma!

Funderar på om jag ska börja småbarnsblogga - alltså blogga om små barns egenheter och hur gulligt det är att lilla A har lärt sig att pussas - men, nej, det finns säkert tusentals mammasgullegosbloggar, så jag besparar er det.

Jag är nog i en strålande period i mitt liv just nu! På lördag fyller jag 30 år. Denna "uppblåsta" ålder, som tycks vara en förfärlig tröskel att kliva över.... Som att hoppa från 20 till 40 år över en natt - vliket förövrigt skulle vara ganska hemskt!!
Men nu är det ju inte så. Jag känner ingen ångest eller åldersnoja. Jag kommer att vakna på söndag precis som mig själv, kanske lite trött efter ett förhoppningsvis mycket trevligt kalas, men det har ju hänt förr (att man vaknat trött menar jag). Så ingen kris här inte! Jag har mest ångest för att inte maten ska räcka till gästerna....

Kan du njuta av blommorna där ute?
Jag kan det! Är det någonting som får mig att må riktigt bra så är det maj månad och allt som händer i naturen då. Tänk om denna månad inte fanns!!
När jag kliver ut genom dörren på morgonen super lungorna in härlig frisk luft (kanske någon liten smutspartikel blåst hit från E4:an, men det är försumbart just nu) Det luktar nybrustna knoppar. Ögonen fastnar på de rosaprunkande körsbärsträden. Tillåt mig att ÄLSKA ROSA!! Åh!
Just då när jag kliver ut genom dörren finns inget mörker. Livet är bara härligt!

 Men jag vet, ibland är man inte mottaglig. Även jag har varit i svackor när njutningskänslan inte kommer. Jag såg att blommorna var rosa, att gräset var nygrönt. Men jag kände inget. Mörkret värkte i magen. 

Vad gör man då? Mediterar över en blomma?

Ja faktiskt. Stanna upp i ett litet nu.
Gå fram till den blommande häggen. Lukta på den. Titta på den. Studera linjerna i de gröna bladen. Räkna hur många små vita blomblad det sitter på en blomma. Ta ett djup andetag. Lukta igen. Blås ut lite av det där tunga mörkret . Häggen tar emot din begagnade luft. Det här är en del av kretsloppet. Du får energi från blomman. Blomman får energi från dig.

Strålande?!

Varför har jag inte skrivit på flera veckor?! Ska den här sidan aldrig uppdateras?
Jorå.
Jag har bara varit lite tom i hjärnan en tid.
Eller så är det tvärt om... Hjärnan har varit så full av huvudbry att jag inte orkat skriva. Istället har jag somnat i soffan. VARJE KVÄLL. Kommer hem från jobbet, har en massa tankar om vad jag ska göra just IKVÄLL. Äter mat (som min snälla man lagar). Leker med dottern. Ger välling. Nattar. Somnar själv. Vaknar. Går ut i vardagsrummet. E vill kolla på ett (eller sju) avsnitt av Fraiser. Jag sätter mig i soffan. Det tar max fem minuter innan tröttcoman slår till.Jag försöker kämpa emot. Upp med ögonlocken, upp med ögonlocken...Men John Blund puffar till soffkuddarna så skönt och viskar; -Lägg dig här en stund.
Sött sover jag . Ingenting blev gjort. 
Nästa morgon gryr. Går till jobbet. Kommer hem från jobbet, har en massa tankar om vad jag ska göra just IKVÄLL. Äter mat (som min snälla man lagar). Leker med dottern. Ger välling. Nattar. Somnar själv. Vaknar. Går ut i vardagsrummet. E vill kolla på ett (eller sju) avsnitt av Fraiser. Jag sätter mig i soffan. Det tar max fem minuter innan tröttcoman slår till.Jag försöker kämpa emot. Upp med ögonlocken, upp med ögonlocken...Men John Blund puffar till soffkuddarna så skönt och viskar; -Lägg dig här en stund.
Sött sover jag . Ingenting blev gjort i kväll heller.